Man kan lätt tro att lilla Anna (dvs. jag) nu ska skriva ett roligt inlägg om att det är så fint att klättra ute och att det är DEN säsongen som har börjat. Det har den förvisso, men för mig handlar det tyvärr bara om att jag äntligen har kommit iväg till klätterhallen och på så sätt påbörjat säsongen för min egen del.
Det var väldigt roligt faktiskt, om än alldeles vansinnigt jobbigt med pumpande underarmar och värkande fingrar som följd. Nu känner jag dock att det här var bara början. Jag vill fortsätta nu och inte sluta.
Får hoppas att J och E låter mig följa med. för nu har ju även utomhussäsongen börjat, och även om det är läskigare så är det också egentligen trevligare!
Ps. Om 10 minuter blir det lunchjogg igen!
nu är det verkligen "fart" på bloggen!=D
SvaraRaderamed skräckblandad förtjusning försöker jag tänka mig att det skulle vara härligt att klättra ute, men då det är lika mycket skräck inne för min del så håller jag mig nere på marken istället ;)