Igår var J sådär underbart peppande med mig och berättade hur duktig jag var och hur långt jag har kommit. Det är SÅ himla härligt att höra sånt :) Välbehövligt.
Sedan pratade vi lite om att jag inte egentligen satt någon målvikt neråt. Så diskuterades detta en stund. BMI är ju något att gå på men jag är inte helt nöjd med det måttet. Det kan vara en riktlinje men skalan är ju stor. Just nu gör jag ett test och får följande resultat:
Ditt BMI är 26,91
Du är överviktig. Du behöver gå ner 10 kilo för att bli normalviktig.
Sådär bara.. Jahaja, ska det anses peppande det? Jag tycker det låter förfärligt jag. Nåväl, nu fortsätter diskussionen. För att ha ett normalviktigt BMI kan jag ligga någonstans mellan 74 och 59 kg. Jag tycker dock spontant att väga under 60 kg för mig känns jäkligt lite. Vi pratade alltså om olika vikter, om vilka vikter som kändes för lite och vilka som kändes, för mycket. Det landade lite på att jag skulle tycka det var häftigt om jag kom ner till 65 kg, men så mycket längre än så känns bara superskinny, det vill jag inte vara. Jag vill bara vara en lagom jag. Men det som slog mig vid detta förhör igår var att jag nog snarare har en idealstorlek än en idealvikt. Här kommer mina mål vad gäller det:
Strl: 38/40 och jeans 30" (helst 29")
Dock är de målen mycket svårare att beräkna datum på, så tillsvidare får jag sikta på 65 och se om det är uppnått då.
Ha det!
/annan
eller 
Mitt mål är 80, då hamnar jag på ett BMI på 25,2 tror jag. Alltså inte normalviktigt. När jag kommer dit så kommer jag känna efter, är det så här jag vill se ut? Har en kompis som har ungefär samma längd och kroppsform och hennes trivselvikt är just 80 och jag tycker hon är supersnygg. Sen skulle jag vilja ha en vikt som är 78 så att jag kan ha en bra gräns som jag aldrig får gå över. Så så snart jag ligger nära 80 så blir det till att tänka efter. Vi får se. =) Det är dock intressanta, diskussionerna om målvikt.
SvaraRadera