Klättringen

Igår var jag som sagt och klättrade, inne i hall.
Grymt vad jag jobbade. Så himla roligt (och jobbigt!)
E hetsade och tvingade mig att klättra lite till, trots att jag sa att jag ville ner :) Det är gött det.

Det känns som att jag förbättrar mig hela tiden, och igår klättrade jag på två nya leder. En blå en som var liksom i ett hörn. Den var jättejobbig, för jag var hela tiden tvungen att utmana mig och liksom satsa för nästan varje steg. -Sätt upp foten på samma grepp där du har handen, sa E. -Men, det går ju inte, då får min hand ont!, sa A.
Men du får liksom lirka in foten, sa E. Ok, sagt och gjort jag försökte tryckte foten så högt upp jag kunde, bara några centimeter kvar, sa E. Fan, sa A!
tills sist fick jag ta greppet med hålfoten baklänges liksom. och så häva mig upp och sen byta grepp. Jaja, så kan det gå till. Just den passagen kom jag förbi, men jag orkade inte ända upp. Nöjd ändå, jag har ju något att bemästra!

I natt var det dock inte så gött, armarna och benen pirrade järnet, så jag inte kunde sova riktigt.
Men idag är de bara vanligt trötta.
och då föresätter sig träningsfreaket (jag alltså) att jag ska jogga hem. Hrm. hur tänkte jag nu igen?
(Jo jag tänkte att jag vill hinna springa en gång innan lördag då jag vill springa igen, så då måste det ju bli idag?)
Nu blir det ännu en glad påsk hälsning, får se hur många man hinner med innan det ÄR glad påsk!